När konsten hjälper nervsystemet att landa

Vi talar ofta om konst som något vackert, inspirerande eller tankeväckande. Men för mig är konsten också något mer: ett verktyg för att hjälpa nervsystemet att landa. En plats där kroppen känner att det är okej att släppa taget en stund och slappna av.

I en värld som ständigt ropar på vår uppmärksamhet – skärmar, notiser, ljud och intryck – blir våra sinnen lätt överbelastade. Nervsystemet går upp i varv, ibland utan att vi ens märker det. Då spelar det faktiskt roll vad vi omger oss med.

Färger, former, linjer och ytor påverkar oss mer fysiskt än vi kanske tror.

Det är inte flummigt.
Det är biologi.

Det är också grunden till varför jag målar som jag gör.

Kroppen reagerar på det vi ser även om vi inte märker det

När vi kliver in i ett rum registrerar kroppen omgivningen – dess färger, linjer, former och känsla av balans eller obalans – långt innan vi hinner sätta ord på dem.

En miljö med skarpa kontraster, splittrade intryck och oregelbundna former kan väcka energi och stimulans, men också skapa stress. En annan miljö – med harmoniska proportioner, naturfärger, stilla kompositioner och en tydlig känsla av ordning – kan signalera trygghet, vila och närvaro.

Horisonten i landskapet signalerar överblick – och överblick skapar trygghet.
Mjuka, jordnära färger signalerar natur, vilket betyder säkerhet.
Balans och symmetri signalerar stabilitet, vilket lugnar oss.

När vi omger oss med sådana visuella tecken aktiveras det parasympatiska nervsystemet – den del som hjälper oss att vila, återhämta oss och läka.

Det är därför vi instinktivt andas djupare vid havet.
Det är därför blicken automatiskt söker sig mot horisonten.
Och det är därför en solvarm klippa mot huden kan kännas mer läkande än tusen ord.

Jag är själv, som autist, högkänslig och märker direkt om omgivningen dränerar mig på energi. Men man behöver inte vara lika känslig som jag för att kroppen ska uppfatta de här signalerna. De sker oavsett om vi medvetet tänker på det eller ej.

Hur jag målar för lugn, närvaro och inre känsla av hem och trygghet

När jag målar tänker jag medvetet på vilken energi som målningen ger ut och hur den som en dag kommer att leva med målningen kommer att uppleva den. Vad händer i kroppen när blicken möter bilden om och om igen, dag efter dag?

Eftersom jag medvetet vill skapa lugn, harmoni och närvaro i mina målningar återkommer jag ofta till:

• Horisontella linjer – de kan läsas som horisonter. Horisonten är en plats där blicken får landa, där ovan och under får sina givna platser. Vi upplever ofta horisonter som trygga och lugnande genom att de ger oss stabilitet, men också som inspirerande, eftersom de syns där det finns en vidd och öppenhet i naturen. Horisontella linjer uppfattas ofta som mer lugnande än både vertikala och diagonala linjer.
• Dova jordnära färgskalor hämtade från naturen – toner som påminner om sten, mossa, hav, klippor och skog. Färger vi känner igen djupt inom oss och mår bra av, eftersom vi i grunden är skapade för att vistas i naturen.
• Centrerade, balanserade motiv – former som får stå stadigt i mitten av målningen skapar balans och trygghet. En tydlig kärna där blicken får komma till ro och inte behöver irra runt länge för att förstå sammanhanget.
• Former som påminner om stenar, hällar, hus, berg, hav och himmel – det stabila, det som bär på en uråldrig stillhet. Stenarna har legat där i tusentals år. Den känslan av tyngd och varaktighet försöker jag föra in i mina målningar.
• Ytor som påminner om verkliga ytor – strukturer som associerar till berg, hällar, naturmaterial, jord. Jag vill att mina målningar inte bara ska vara “platt färg” utan ha en taktil känsla och kunna upplevas mer som ett verkligt objekt i rummet, något som kroppen kan vila mot. Känslan när jag drar fingret över duken och känner alla lager och texturer är lika helande för mig som att dra handen över en åldrad trädstam.
• Lugna motivvärldar och harmoniska kompositioner – istället för dramatik och konflikt söker jag balans, tystnad, en inre utandning. Tavlan blir som ett andrum mitt i vardagen.

Det är ingen slump. Allt detta är medvetna val. Jag målar inte bara “för att det blir så”, utan för att jag vill skapa konst som kan fungera som en hemkomst, ett tryggt vilorum – i hem, på arbetsplatser, ja, i alla rum där vi behöver återhämtning.

I en tid där allt rör sig snabbt vill jag skapa något som säger:
Du är trygg. 
Du kan sätta dig ner en stund.
Du är hemma.
Vi bär dig.
Andas ut …

Konst som aktiv del av din återhämtning

Vi pratar ofta om återhämtning i termer av sömn, promenader, yoga, meditation. Men miljön omkring oss påverkar oss också ständigt – åt båda hållen. Den kan dra igång nervsystemet eller hjälpa det att varva ner.

Min övertygelse är att konst inte bara “dekorerar” ett rum – den reglerar också stämningen. Den påverkar hur vi mår, hur vi andas, hur vi pratar med varandra. En målning kan bli en tyst vän som hjälper oss att ta hand om oss själva.

Att välja konst är därför inte bara en estetisk handling.
Det är ett beslut om vilken energi du vill leva i.

Vill du vakna i ett rum som signalerar trygghet?
Vill du möta en horisont när dagen varit intensiv?
Vill du ha en påminnelse om balans mitt i vardagen?

Då kan konsten bli en aktiv del av ditt välbefinnande.

Att medvetet skapa en lugnare miljö hemma

Det fina är att vi kan göra detta medvetet. Vi kan ställa oss frågan:
Vad vill jag att min kropp ska känna när jag kliver in i det här rummet?
Vill du känna stillhet, grundning, närvaro?

Då kan du börja se din inredning – och det du har på dina väggar – som ett verktyg för att skapa just det.

Några frågor du kan ställa dig själv:

• Finns det någonstans för ögat att vila, eller händer det något överallt?
• Upplever du en färgharmoni i rummet? Till exempel genom ett avgränsat antal olika färger, kanske tre – en dominerande, en på lite färre ställen och en som bara återkommer som en accent på ett fåtal ställen i rummet? 
• Har du något i rummet som påminner dig om naturen – sten, hav, horisont, skog, berg, grönska?
• Vad händer i din kropp när du ser på den konst du har på väggarna idag?

När du börjar lyssna på de här subtila reaktionerna i kroppen, blir det lättare att välja konst och inredning som faktiskt stödjer dig, i stället för att dränera.

Min konst som viloplatser i rummet

I mitt eget måleri strävar jag efter att skapa just viloplatser för kropp och själ.

Tavlor som du kan låta blicken försvinna in i när dagen varit lite för mycket. Målningar som tyst påminner om stabilitet, naturens långsamma rytm och det inre hem som du alltid har tillgång till – även när världen runt dig stormar.

När jag arbetar lager för lager med akryl och mixed media, lyssnar jag efter det ögonblick då målningen börjar “vibrera” rätt – när den känns som en samlad, stilla närvaro.

Då vet jag att den kan få flytta ut i ett hem och bidra med just det: 
en stilla, stabil punkt; ett hem i hemmet; ett hjärta i rummet.

Konst som inre kompass

Till syvende och sist handlar det om relationen mellan dig och målningen. Om den får dig att andas djupare, känna dig mer hemma i dig själv eller sakta ner för en stund – då fyller den en funktion långt bortom det estetiska.

Vi kan inte alltid styra över allt som sker runt oss. Men vi kan, steg för steg, skapa miljöer som bär oss, snarare än dränerar oss.

För mig är konsten ett av de mest känsliga, kraftfulla verktyg vi har för det.

Så nästa gång du ser ett konstverk – mitt eller någon annans – kan du fråga dig:
Vad händer i min kropp just nu?
Vill jag ha mer av den här känslan i mitt liv?

Det svaret kan bli som en kompass, både när du väljer konst och när du bygger det hem, den arbetsplats eller den viloplats som just du längtar efter.