Autentiskt måleri – varför är det så viktigt?

När jag började måla var allt bara förälskelse och skaparglädje. Jag kunde måla dygnet runt – allt var roligt.

Men ju mer jag lärde mig om hantverket, desto svårare blev det. Jag kände en växande frustration över att jag inte fick ut det jag bar inom mig.

Tankar började krypa in: Det är inte tillräckligt bra. Jag har börjat för sent. Jag är ordmänniska, inte bildskapare. Jag är autist och kan inte föreställa mig en färdig målning i förväg. Jag är för trött. Och tänk om jag faktiskt skulle lyckas – eller misslyckas fullständigt?

Det där var förstås bara egots sätt att försöka rädda mig från att visa mitt sanna jag – om så bara för mig själv, på en duk.

Att vara sann är skrämmande – men nödvändigt

För egot tycker att det är farligt att vara äkta. Tänk om andra inte gillar det? Tänk om jag blir skrattad åt, avvisad, utblottad?

Det tog tid för mig att förstå att jag tänkt fel. Jag skulle inte måla "bra". Jag behövde bara måla sant. Det som var sant för mig, på mitt sätt.

Och när jag gjorde det hände något magiskt: konsten blev levande. Den blev unik – för det fanns bara en som kunde göra den. Jag.

Det är inte teknisk skicklighet som berör – det är ärlighet, äkthet. Det är själ.

Det är när vi är autentiska som vi berör

Vi känner det direkt när vi ser konst som kommer från ett sant inre rum. Den är inte polerad, perfekt – men den har närvaro. Den viskar, kanske ropar: Här är jag! Och i det uppstår kontakt – mellan konstnären, verket och betraktaren.

Autenticitet gör verket unikt. Det kan aldrig finnas ett till exakt likadant. Det är just det som gör konsten intressant – att den är du. 

Du har ett helt unikt språk som ingen annan kan härma och det är det vi vill ha av dig, för det inspirerar oss att kanske våga göra likadant – vara sanna mot oss själva. 

Och är det inte det som är konstnärens djupaste uppgift? Att visa andra hur vi – som ser, känner och uppfattar världen på ett särskilt sätt – upplever verkligheten? Så att andra kan se med våra ögon. Känna med våra hjärtan.

Min väg hem – genom måleriet

För mig, som konstnär med ett autistiskt operativsystem, har vägen till ett autentiskt måleri varit en väg hem. En plats där jag kan få vara hel, oavsett hur jag mår och hur världen ser ut omkring mig – med både kaos och struktur, stillhet och storm.

Som autist lever jag i detaljerna. Helheten kan ibland kännas skrämmande, som om den saknas. Men i måleriet får jag skapa min helhet. Min mening. Och det är helande.

Mitt måleri är ofta rörigt. Lager på lager, färg som både läggs till och tas bort, ofta utanför min kontroll. Och just där – i det oslipade – känner jag att sanningen bor. Den som säger: Jag försöker inte behaga – jag försöker bara vara jag.

Andra känner av det. Känner igen något inom sig. För även om de inte upplever världen som jag, har de också något sant inom sig. Det är dessa sanna delar som möts – från hjärta till hjärta.

Autenticitet är ett val vi gör igen och igen

Att måla autentiskt är inte något som händer en gång för alla. Det är en process som fortsätter resten av livet. En övning i närvaro, i medvetenhet, i att stå ut med osäkerhet. Att följa glädjen, impulsen, även när resultatet inte känns "bra nog".

Det handlar om att våga visa det vi annars gömmer. Att lita på processen. Att bli mer hela än vi tidigare vågat vara.

Vi tänker så lätt:
– Vad händer om ingen gillar det jag gör?
– Tänk om jag inte har något att säga?
– Vad händer om jag visar mig – och blir avvisad?

Men det är fel frågor. Tänk istället:
– Hur ska jag göra för att jag ska gilla det jag gör?
– Vad är viktigt för mig? (Vi har alla något att säga, allt annat är en undanflykt!)
– Vad händer om jag inte vågar visa mig som jag är? (För det är ännu värre att gå runt och gömma sig!)  

När du vågar vara du i alla moment som leder fram till en färdig målning – hur du applicerar färgen, hur du väljer motiv, hur du tar dig igenom den kreativa processen och så vidare – kommer du steg för steg att börja känna igen dig själv i det som kommer ut på duken. Du kommer SE dig själv i målningen. Och det är helt magiskt. Du kommer vilja uppleva det om och om igen … 

När det händer kommer du att börja beröra även andra. Och det är där magin sker.

Konst som en modell för mod

När du vågar visa vem du är, ger du andra tillåtelse att göra detsamma. Du bidrar med mer än en målning – du bjuder in till mänsklig närvaro.

Och kanske är det just det världen behöver mest:
Mindre perfektion. Mer äkthet.
Mindre fasad. Mer själ.

Konst helar. Konst berör.

Konst skapar en bro från hjärta till hjärta.